EU-domstolen – Det är upp till medlemsstaterna att besluta hur grunderna för uteslutning ska tillämpas, men vad som anges i förfrågningsunderlaget ska alltid följas

Målet rörde en upphandling av interregionala transporttjänster till rörelsehindrade personer. Ett konsortium blev utnämnt till vinnare i upphandlingen. En dryg månad senare beslutade den nederländska konkurrensmyndigheten att påföra två företag i konsortiet konkurrensskadeavgift eftersom de hade åsidosatt den nederländska konkurrenslagen. Av förfrågningsunderlaget framgick att ett anbud som omfattas av en grund för uteslutning ska avslås och inte bli föremål för vidare bedömning.

Den upphandlande myndigheten fann att det var fråga om ett allvarligt fel i yrkesutövningen men höll fast vid sitt tilldelningsbeslut (till förmån för konsortiet) eftersom uteslutning på grund av ett sådant fel skulle vara oproportionerligt. Leverantören som blivit placerad som tvåa ansökte om överprövning och yrkade att myndigheten inte skulle få teckna avtal med konsortiet. Målet gick hela vägen upp till Högsta domstolen i Nederländerna som valde att vilandeförklara målet och begära förhandsavgörande.

Den nederländska domstolen ville få klarhet i om unionsrätten, särskilt artikel 45.2 i direktiv 2004/18, hindrar en nationell bestämmelse enligt vilken en upphandlande myndighet är skyldig att med tillämpning av proportionalitetsprincipen bedöma om en anbudsgivare som har begått ett allvarligt fel i yrkesutövningen ska uteslutas.

EU-domstolen uttalar att det är upp till medlemsstaterna att besluta hur de sju grunderna för uteslutning i artikel 45.2 i direktiv 2004/18 ska tillämpas. Avsikten med bestämmelsen är inte att grunderna för uteslutning ska tillämpas på ett enhetligt sätt i hela unionen. Medlemsstaterna har möjlighet att inte alls tillämpa uteslutningsgrunderna eller att införliva dem i nationell rätt på ett mer eller mindre omfattande sätt, beroende på nationella hänsyn.

Nederländerna har inte preciserat villkoren för tillämpning av artikel 45.2, utan detta är upp till de upphandlande myndigheterna att besluta. Direktivet ålägger den upphandlande myndigheten att göra en bedömning i enlighet med proportionalitetsprincipen. Det mjukar således upp uteslutningsgrunden i artikel 45.2 för allvarligt fel i yrkesutövningen. Sammanfattningsvis finner domstolen att direktiv 2004/18 inte utgör hinder för en nationell bestämmelse likt den i målet.

Vidare frågar den hänskjutande domstolen om en upphandlande myndighet kan göra en proportionalitetsbedömning trots att det står i förfrågningsunderlaget att ett anbud som omfattas av en grund för uteslutning ska avslås och inte bli föremål för vidare bedömning. EU-domstolen uttalar att en upphandlande myndighet är skyldig att strängt följa de kriterier som den själv fastställt. Alla intresserade anbudsgivare ska ges samma möjligheter när de utformar sina anbud och veta exakt vilka villkor som gäller i upphandlingen. Vissa aktörer som känner till klausulen om uteslutningsgrunderna och som har begått ett allvarligt fel i yrkesutövningen skulle kunna avstå från att lämna anbud. Andra i samma situation skulle kunna vara frestade att lämna in anbud i förhoppning att undantas från uteslutning genom proportionalitetsbedömningen.

En bedömning av den aktuella uteslutningen mot bakgrund av proportionalitetsprincipen, trots att det i villkoren för den offentliga upphandlingen föreskrivs att anbud som omfattas av en sådan uteslutningsgrund ska avslås utan någon bedömning mot bakgrund av denna princip, skulle således kunna försätta berörda ekonomiska aktörer i ovisshet och strida mot likabehandlings- och transparensprincipen. Bestämmelserna i direktiv 2004/18 ska därmed tolkas som att de utgör hinder för ett sådant förfarande.