Kan en leverantör vars anbud rätteligen förkastats lida skada? En leverantör som rätteligen fått sitt anbud förkastat ska inte hamna i sämre sits än en leverantör som inte alls lämnat in anbud

En upphandlande myndighet upphandlade Life Time Extension genom ett förhandlat förfarande med föregående annonsering enligt LUFS. Myndigheten förkastade anbudet från A då den ansåg att A inte uppfyllde alla obligatoriska krav. A ansökte om överprövning av upphandlingen och yrkade att den skulle göras om. A menade att det i förfrågningsunderlaget hade uppställts tre krav (som inte hade samband med dem som innebar att leverantörens anbud förkastades) som stod i strid med de grundläggande principerna i 1 kap. 11 § LUFS och andra bestämmelser i lagen och som medfört att A inte hade haft möjlighet att lämna ett anbud som uppfyllde alla krav. Om den upphandlande myndigheten inte hade uppställt dessa otillåtna krav hade A haft möjlighet att lämna ett korrekt anbud och tilldelas kontraktet, varför A ansåg sig ha lidit skada på sätt som avses i 16 kap. 6 § LUFS.

Den upphandlande myndigheten bestred och menade att den varken hade brutit mot de grundläggande principerna eller någon annan av A åberopad bestämmelse i LUFS. A hade i vart fall inte kunnat lida någon skada eftersom dennes anbud rätteligen förkastades på grund av att det inte inkom i enlighet med de obligatoriska krav i förfrågningsunderlaget som angav på vilket sätt och inom vilken tid anbuden skulle lämnas.

Förvaltningsrätten uttryckte att en förutsättning för att domstolen ska kunna besluta om ingripande enligt LUFS är att de brister som leverantören har gjort gällande har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada. Att leverantörens anbud förkastades eftersom det inte inkom på rätt sätt och inom rätt tid, vilket var ostridigt, hade inget samband med hur den upphandlande myndigheten hade utformat de krav som leverantören nu framförde invändningar emot. Förvaltningsrätten ansåg därför att leverantören, det vill säga A, inte hade lidit eller kunde komma att lida skada till följd av de påtalade bristerna. Mot bakgrund av detta fanns inte anledning att i sak pröva om de ifrågasatta kraven stod i strid med LUFS, och ansökan avslogs.

A överklagade till kammarrätten, som upphävde förvaltningsrättens dom och visade målet åter till förvaltningsrätten för fortsatt prövning.

Kammarrätten påpekade att det inte finns något krav på att en leverantör, som har visat att den riskerar att lida skada på grund av brister i ett förfrågningsunderlag, ska ha gett in ett anbud för att kunna ansöka om överprövning av upphandlingen. Kammarrätten menade att leverantören hade visat att den skulle kunna komma lida skada av de brister som hade påtalats. Om leverantören inte hade gett in något anbud hade det alltså funnits anledning för domstolen att pröva bolagets invändningar mot kraven i förfrågningsunderlaget. Enligt kammarrätten framstod det inte som rimligt att leverantören skulle gå miste om möjligheten att få sina invändningar prövade för att bolaget hade lämnat in ett anbud som inte uppfyllde formkraven och därmed hamna i en sämre situation än om bolaget inte hade gett in något anbud alls. Leverantörens invändningar skulle därför prövas i sak, trots att anbudet inte uppfyllde de obligatoriska kraven avseende på vilken sätt och inom vilken tid anbudet skulle lämnas.

Kammarrätten ansåg dock att dessa invändningar inte borde prövas av kammarrätten som första instans, varför förvaltningsrättens dom upphävdes och målet återförvisades till förvaltningsrätten.