LUK-direktivet och direkt effekt – inte transparent att negativa anbudspriser skulle komma att accepteras, fråga om tjänstekontrakt eller tjänstekoncession

Ett antal myndigheter upphandlade dosdispensering av läkemedel enligt LOU. Tre anbud inkom, varav två innehöll minuspriser (som innebar att anbudsgivarna skulle betala för att få utföra tjänsten). En av dessa leverantörer tilldelades kontrakt i upphandlingen. Den tredje anbudsgivaren ansökte om överprövning och yrkade i första hand rättelse utan beaktande av de andra anbuden och i andra hand att upphandlingen skulle göras om.

Förvaltningsrätten fann att det rörde sig om en tjänstekoncession med reell verksamhetsrisk. Upphandlingen hade inletts efter det att LUK-direktivet skulle ha införlivats i svensk rätt, och det hade således direkt effekt även om inte LUK trätt i kraft. Därmed framgick att rättsmedel (överprövning) skulle finnas att tillgå även för detta kontrakt. Att negativa anbudspris kunde lämnas och skulle godtas hade inte framgått av upphandlingsdokumenten och att ändra förutsättningarna efter anbudsöppning stred enligt domstolen mot likabehandlings- och transparensprinciperna. Leverantören hade lidit skada och felet rörde det konkurrensuppsökande skedet. Förvaltningsrätten beslutade att upphandlingen skulle göras om.

Både leverantören och myndigheterna överklagade till kammarrätten. Leverantören yrkade att kammarrätten skulle besluta om rättelse. Myndigheterna yrkade att förvaltningsrättens dom skulle upphävas och ansökan om överprövning avslås.

Kammarrätten avvisade leverantörens överklagade. Förvaltningsrättens beslut har inte en sådan betydelse för leverantören att denna har talerätt hos kammarrätten.

Kammarrätten fann att det rörde sig om en tjänstekoncession, då betalningen till leverantören bestod i en rätt att uppbära ersättning från tredje man och leverantören även tog på sig den risk som är förenad med utnyttjandet av tjänsten. I enlighet med förvaltningsrättens bedömning, det vill säga att LUK-direktivets artikel om rättsmedel är så ovillkorlig, klar och precis att den har direkt effekt och därför ska gälla, ansåg kammarrätten att den kunde avgöra frågan i sak baserat på rättsmedelsdirektiven. Då parterna redovisat olika uppfattningar om prisformuleringen i upphandlingsdokumenten, och allmänt språkbruk inte gav något klart besked i frågan, konstaterade kammarrätten att inte alla informerade och normalt omsorgsfulla anbudsgivare tolkade kravet på samma sätt. Underlaget hade därför brustit i transparens och leverantören hade lidit skada. Felet fanns i det konkurrensuppsökande skedet och myndigheternas överklagande avslogs.