Skatteskulder – uteslutning eller inte uppfyllt obligatoriskt krav?

En kommun upphandlade färdtjänst enligt reglerna om öppet förfarande i LOU. En leverantör som hade uteslutits, och som påstods inte hade fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter, ansökte om överprövning och yrkade rättelse i form av en ny utvärdering med beaktande av anbudet från denne.

Leverantören menade att kommunen i strid med både likabehandlings- och proportionalitetsprinciperna hade förkastat anbudet. Om kommunen hade agerat korrekt skulle leverantören, som hade det lägsta jämförelsepriset, tilldelats kontraktet, varför kommunens överträdelse av LOU inneburit skada eller risk för skada för leverantören. Enligt leverantören var man endast två dagar sen med skatteinbetalningen. Den korta tiden mellan skattedeklarationen och betalningen och beloppets storlek gjorde uteslutandet till en oproportionerlig åtgärd. Vidare menade leverantören att denne, i strid med 13 kap. 4 § LOU, inte fått tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över de omständigheter som kommunen ansåg utgjorde skäl för uteslutning. Kommunen hade varken förklarat att de omständigheter som under korrespondensen mellan parterna efterfrågades kunde utgöra skäl för uteslutning eller gett leverantören skälig tid att komma in med sitt yttrande, varför undantag för uteslutning enligt 13 kap. 5 § andra stycket LOU förelåg.

Kommunen bestred ansökan och menade att skäl för uteslutning förelåg. Leverantörens skatteskulder hade kontrollerats vid två tillfällen under anbudsutvärderingsprocessen, både dagen då tilldelningsbeslutet fattades och två veckor tidigare. Kontrollen visade att leverantören hade skatteskulder på drygt en miljon kronor. Information om att denna skatteskuld var betald inkom till kommunen först efter att tilldelningsbeslutet hade fattats. Det framgick dessutom tydligt av korrespondensen mellan parterna att skatteskulden kunde utgöra grund för uteslutning.

Förvaltningsrätten konstaterade att leverantören samma dag som tilldelningsbeslutet fattades hade förfallna skatteskulder som uppgick till 1 156 254 kronor, och att leverantören redan två veckor tidigare hade informerats om att sådana omständigheter kunde utgöra skäl för uteslutning. Det framgick även i förfrågningsunderlaget att ett obligatoriskt krav var att anbudsgivaren skulle vara fri från skuld för svenska skatter.

Den tid som kommunen hade gett leverantören att visa att skulden var betald var visserligen mycket kort, men eftersom leverantören redan tidigare blivit informerad om konsekvenserna av förekommen skatteskuld och själv borde ha uppmärksammat den aktuella skatteskulden ansåg förvaltningsrätten att svarstiden varit skälig. Kommunen hade haft fog för sin bedömning att leverantören inte hade fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter, varför förkastandet av anbudet varken stred mot likabehandlings- eller proportionalitetsprincipen. Ansökan om överprövning avslogs.

Leverantören överklagade till kammarrätten, där myndigheten ändrade sitt försvar på så sätt att man i första hand menade att det inte varit fråga om en uteslutning av leverantören. Kravet att anbudsgivarna skulle vara fria från skuld för skatter var enligt kommunen ett kvalificeringskrav, eller ett obligatoriskt krav, enligt 14 kap. LOU, varför det i stället varit fråga om ett förkastande av leverantörens anbud på grund av bristande kravuppfyllelse.

Kammarrätten ansåg att kravet på skuldfrihet som uppställts i förfrågningsunderlaget inte kunde anses ta sikte på någon annan situation än den som regleras i 13 kap. 2 § andra stycket LOU. Kravet kunde därmed inte enligt kammarrätten uppfattas som ett kvalificeringskrav enligt 14 kap. LOU. Frågan var då om förutsättningarna för uteslutning av leverantören enligt 13 kap. 2 § LOU varit uppfyllda och om leverantören hade fått tillfälle att yttra sig före uteslutningsbeslutet i enlighet med 13 kap. 4 § LOU.

Kammarrätten redogjorde för den korrespondens om leverantörens skatteskulder, som pågått mellan parterna under de två veckor som föregick tilldelningsbeslutet, och konstaterade både att leverantören hade fått tillfälle att yttra sig över skatteskulderna i enlighet med 13 kap. 4 § LOU och att kommunen hade haft fog för att utesluta leverantören i enlighet med 13 kap. 2 § andra stycket LOU. Med hänsyn till skatteskuldens storlek var uteslutning en proportionell åtgärd. Att tillåta leverantören att delta i upphandlingen trots den avsevärda skatteskulden skulle ha stridit mot likabehandlingsprincipen. Kammarrätten avslog därför överklagandet. Det var således korrekt av kommunen att utesluta leverantören på grund av skatteskulderna.