Lagen om offentlig upphandling (LOU) får ofta utstå kritik för att vara byråkratisk, ineffektiv och krånglig. Kritiken är tyvärr inte obefogad. Det säger sig självt att den praktiska tillämpningen av lagen blir trubbig när samma regelverk tvunget ska gälla både vid köp av vårdtjänster till våra gamla, som till köp av asfalt till ett vägbygge.
På senare tid har det, mellan det offentliga och aktörer inom civilsamhället, vuxit fram en särskild form av samarbete inom det sociala området under benämningen, idéburet offentligt partnerskap (IOP). IOP ska inte betraktas som ett generellt alternativ till LOU, utan ett komplementerande samverkansverktyg för det offentliga för att höja kvaliteten just inom det sociala området.
Alternativ till upphandling
LOU står inför en reformering i och med Sveriges implementering av EU:s nya upphandlingsdirektiv. De nya lagförslagen har redan stött på patrull, bland annat eftersom antalet paragrafer i upphandlingslagarna svällt från cirka tvåhundra till närmare tusen, vilket knappast minskar krångligheten. En av de positiva förändringarna är dock erkännandet av särdragen för välfärdstjänster. I skälen till det nya LOU-direktivet anges exempelvis att välfärdstjänster inte lämpar sig för ett ordinarie upphandlingsförfarande. Vid implementeringen av LOU-direktivet kan Sverige välja att införa betydande lättnader för den idéburna sektorn.
Nyligen presenterade Civilsamhällesutredningen sitt slutbetänkande i ”Palett för ett stärkt civilsamhälle”. I uppdraget ingick bland annat att presentera utvecklings- och samverkansmöjligheter mellan offentliga organ och det civila samhällets organisationer. Inom ramen för detta arbete konstaterar Civilsamhällesutredningen att det finns en stor och uttalad vilja från det offentliga till att finna andra lösningar än upphandling. I detta sammanhang finns ett stort intresse för IOP.
Välfärdstjänster kan undantas
Det är glädjande att Civilsamhällesutredningen föreslår ändringar i LOU som innebär ett steg i rätt riktning för den ideella sektorn. Bland annat föreslås att sociala tjänster och andra särskilda tjänster, det vill säga välfärdstjänster under det av EU fastställda tröskelvärdet om 750 000 euro (i dagens penningvärde cirka 6,9 miljoner kronor), ska undantas LOU. Det skulle innebära att IOP blir en reell möjlighet för det offentliga.
I mitt dagliga arbete möter jag ofta upphandlande myndigheter som gärna ser ett utökat samarbete med civilsamhället men som av rädsla för att bryta mot nuvarande upphandlingslagstiftning istället väljer att upphandla kontrakt som egentligen inte lämpar sig för konkurrensutsättning. Civilsamhällesutredningens förslag om att införa en särskild ordning för välfärdstjänster är ett steg i rätt riktning, nu återstår för lagstiftaren att realisera utredningens slutsatser i denna del.
En tredje möjlighet
Tyvärr möts denna utvecklingsvilja av mothugg. Den förhärskande uppfattningen är att även det offentligas behov av välfärdstjänster ska hanteras via LOU. LOU är dock inget universalverktyg och offentlig upphandling omsätter årligen över 600 miljarder kronor. Nog finns det både behov och utrymme för en mångfald av utövare.
Inom välfärdsområdet reduceras den offentliga debatten allt som oftast till två alternativ, kommunal regi eller privata vinstdrivande företag. Allt fler börjar dock efterfråga en tredje möjlighet i form av den sociala ekonomins idéburna organisationer. Det är här IOP kan spela en nyckelroll.