Överprövningsavgift inte alls populärt

Man får ha i åtanke om varför förslaget överhuvudtaget är framtaget.
Att det skulle tyda på en okunnighet är kanske lite drastiskt och då är det kanske rimligt att ställa motfrågan som upphandlarna ställer sig själva varje dag – Vad får kvalité egentligen kosta? I det här fallet såklart både i form av tid, lön och övriga skattekronor.

Det finns idag (i vissa branscher), tyvärr, en konstant ton av att upphandlingar ska prövas nästan enbart på prestige av leverantören, oavsett hur väl upphandlingen är genomförd. Jag tror de flesta upphandlare åtminstone en eller flera gånger själva har ringt upp, eller blivit kontaktade av en upprörd leverantör som kommit tvåa, och som då uttrycker ”hot” om överprövning. Redan där tycker jag något är väldigt fel. Målet vi tillsammans ska sträva mot är ju den goda affären, och rimligtvis till det också den goda praxisen. Vi gräver ju alltid där vi står och jag tror samtliga upphandlare sätter en oerhörd prestige i att rätt ska vara rätt.

Det är såklart beklagligt att förslaget kan ses som att det offentliga lägger sig i opposition gentemot leverantörerna, men oavsett anledning så är överprövningsmomentet till för en sak, och enbart en sak – Är en upphandling inte korrekt genomförd ska det finnas möjlighet att det ses över på ett rättsligt plan. Således, är leverantören säker på sin sak (tolkning) så bör det vara värt det för leverantören att betala någon form av depositionsavgift för att få sin sak prövad.

Redan där är det nog sagt egentligen.
Men när man ändå tagit sig tid att filosofera så tycker jag personligen summan på 7500 kr är låg, kanske till och med för låg, men en procentuell avgift skulle (nu är jag en aning synsk här) bara sluta i tvist om det exakta kontraktsvärdet istället. Depositionsavgiften borde självklart också alltid återbetalas vid vinst eller vid exempelvis en för lång handläggningstid. Vad gällande det likabehandlande så har vi ju gränsdragningar kopplat vad vi kan kräva gällande leverantörens ekonomiska kapacitet. Den logiken borde kunna användas även i överprövningssammanhang? Kanske är olika fasta summor beroende på upphandlingens förfarande en bättre idé? Vad vet jag.

Det är alltid roligt att filosofera om förbättringar, men när man granskar konkreta förslag borde man precis som ursprungsmotionären inte göra det förhastat utan ta det flera varv. Jag tycker inget i förslaget visar på okunnighet. Men vad det däremot kan tyda på är att vi behöver fortsätta prata högt om offentlig anskaffnings olika frågeställningar.

Tänkte bara, om man nu ska ta ut en överprövningsavgift, varför då inte bara ta en viss % på företagens årsomsättning, då skulle de flesta ha råd med denna avgift, om vi nu ska ha den.