Den norska penningmaskinen

Även om Norge var sent ute med sin statliga inköpscentral är verksamheten nu i full gång. Statens innkjøpssenter slöt i dagarna sitt femte nationella ramavtal, denna gång för mobiler och läsplattor inklusive tillbehör och tjänster.

De avropsberättigade 180 statliga verksamheterna har tillsammans 135 000 medarbetare. De väntas avropa 38 000 mobiler och 4 000 plattor per år från Nordialog, Dustin och Atea.

På denna volym har inköpscentralen pressat priset med motsvarande cirka 30 miljoner kronor. Sammantaget för alla ingångna ramavtal handlar det om årliga besparingar på i runda tal en kvarts miljard kronor.

Kjetil Østgård, chef för Statens innkjøpssenter, förklarar de stora talen med stora volymer. Samtidigt lyfter han fram den ”dolda besparingen”:

– Utöver lägre priser innebär ramavtalen sänkta transaktionskostnader samt sparad tid vid myndigheterna som slipper att förhandla fram egna avtal.

Den norska inköpscentralen etablerades den 1 januari 2016. Utöver de fem stora ramavtal som hittills ingåtts arbetas det med att förbereda fler samordnade affärer: närmast för datorer och bildskärmar.

Mot bakgrund av att det kostar motsvarande cirka 14 miljoner kronor per år att driva Statens innkjøpssenter kan verksamheten närmast beskrivas som en sedelpress. Steffen Sutorius är direktör för Difi där inköpscentralen finns:

– Staten sparade in centralens driftskostnad sju åtta gånger om redan på det första ramavtalet, för förbrukningsmaterial, som vi ingick.