Köparmakt används inte för läkemedel

En femtedel av alla läkemedel som säljs på den svenska marknaden köps av regioner och landsting för att användas på sjukhus och i annan sluten- och öppenvård. Under fjolåret köptes denna typ av rekvisitionsläkemedel för 7,6 miljarder kronor, en ökning med nio procent jämfört med året innan.

En färsk rapport från Konkurrensverket ger vid handen att det borde gå att få mer för pengarna. Priserna för identiska läkemedelsprodukter varierar med 6-9 procent mellan landstingen. Skillnaderna är mindre på billigare läkemedel än dyra.

– På några varuartiklar är prisspridningen betydligt större, vilket visar att det går att påverka vilken konkurrens och därmed vilka priserna man får vid upphandlingarna, säger Konkurrensverkets generaldirektör Dan Sjöblom.

Relativt stor prisspridning för helt homogena produkter tyder enligt verket på att effektivare upphandlingar och bättre konkurrens skulle kunna leda till lägre priser. I rapporten tjänar vanliga Alvedon som exempel. Norra Regionen betalar 22 kronor per förpackning medan SÖV-landstingen får punga ut med 30,60 kronor.

– Det är viktigt att upphandlingarna och den konkurrens som uppstår följs upp och ligger till grund för fortsatta upphandlingar.

I stort sett alla landsting gör samverkansupphandling med något/några andra landsting. De som inte gör det är de tre storstadslandstingen.

Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, arbetar för en gemensam linje bland landstingen som på sikt ska resultera i starkt köparmakt. Men bara ett fåtal nationella upphandlingar, av exempelvis PD1-hämmare, har hittills genomförts.

Skenande läkemedelskostnader är ett problem i flera länder. Just nu övervägs EU-gemensamma upphandlingar, men folkhälsominister Gabriel Wikström har gjort klart att det i dagsläget inte är aktuellt för Sverige att delta:

– Vi vill inte riskera en situation då man bara konkurrerar med pris och inte med kvalitet eller möjlighet till innovation.

Konkurrensverkets analys är inte helt invändningsfri. Redovisningen av rekvisitionskostnader kan ha brister i fullständighet, samtidigt som det finns viss tveksamhet i att analysera rekvisitionsläkemedel separat från receptläkemedel.