Så kan nollbud stoppas

Det kan finnas ekonomiskt rationella skäl för en anbudsgivare att offerera ett mycket lågt pris, utan att det för den skull ligger något osunt bakom.

Det kan exempelvis handla om att anbudsgivaren har tillfällig överkapacitet i sin produktion och fasta kostnader för personal och annat som inte kan undvikas. En annan förklaring kan vara att det rör sig om produkter som redan har producerats, eventuellt med kort hållbarhet eller med oundvikliga kostnader för lagerhållning eller liknande.

Ytterligare en förklaring kan vara att anbudsgivaren är beredd att ta kostnader för att få arbeta med en viss offentlig kund för att utveckla nya system, lära sig nya metoder eller för att få ett värdefullt referensuppdrag. I dessa fall finns det normalt varken möjlighet eller behov av att upphandlaren agerar mot det låga priset. Om anbudsgivaren har en bra förklaring till sitt låga anbud är det som utgångspunkt en god affär att också acceptera anbudet

Låga priser kan också bli ett problem när anbudsgivaren inte ha för avsikt att leva upp till sina åtaganden.

Det kan ta sig uttryck i att anbudsgivaren systematiskt inte levererar vissa varor eller tjänster, ofta med hänvisning till att de inte är tillgängliga. Syftet med prissättningen är att öka möjligheterna till framgång i upphandlingen och göra vinst genom att leverera andra varor eller tjänster till mer normala och för leverantören mer förmånliga villkor.

Det kan också handla om att anbudsgivaren i och för sig har för avsikt att leverera, men inte det som offererats i upphandlingen, utan något annat. Exempelvis kanske anbudsgivaren erbjuder en mer kvalificerad och dyrare konsult, en dyrare ersättningsprodukt eller tillämpar olika typer av tilläggsvillkor, som olika typer av administrativa avgifter eller påslag. Många ramavtal ger leverantörer möjligheter att agera på detta sätt.

Ett sådant agerande  kallar vi osund strategisk anbudsgivning.  Företag med den strategin får en konkurrensfördel jämfört med andra anbudsgivare, som räknar med att infria sina åtaganden och därför kalkylerar med högre kostnader. Agerandet leder också till högre kostnader för köparen och i vissa fall också problem med att överhuvudtaget få leverans.

Det finns goda möjligheter att skydda sig mot de negativa konsekvenserna av osund strategisk anbudsgivning, både i samband med upphandling och under avtalstiden. Vi återkommer i ytterligare artiklar om hur upphandlare kan agera för att motverka osund strategisk anbudsgivning.

Här är alla delar i artikelserien

Del 1: Så kan nollbud stoppas (denna del)
Del 2: Välj utvärderingsmodell med omsorg
Del 3: Kräv förklaring av onormalt låga anbud
Del 4: Rätt avtal kan stoppa nollbud
Del 5: Dokumentera för att stoppa avtalsbrott
Del 6: Uppföljning stoppar nollbud

En artikelserie av Kristian Pedersen och Karl Lundvall.
Kristian Pedersen är advokat och delägare i Advokatfirman Kahn Pedersen.
Karl Lundvall är PhD och Managing Economist vid Copenhagen Economics.