Saknade e-postadress: anbud förkastat

Även om domen förvisso är korrekt enär Ystads kommun inte begärde någon komplettering av kontaktuppgifterna till referenspersonerna, torde sådan komplettering vara skolboksexemplet på tillåten komplettering.

Det var ju här fråga om bevisuppgift avseende leverantörens lämplighet. I anbudet fanns redan uppgift om såväl referensentreprenader som namn på referenspersonerna. En komplettering av detta skulle inte ändra anbudet i sak, eller ge anbudsgivaren möjlighet att i efterhand välja referensentreprenader eller referenspersoner.

Så länge alla anbudsgivare som begått samma misstag och kompletteringen redovisades i upphandlingsrapporten så hade komplettering kunnat ske i enlighet med kraven på öppenhet och likabehandling.

Håller helt med ovanstående kommentatorer. Varför är vi så strikta inom upphandlingsvärlden? Som upphandlare måste man kunna använda sig av komplettering annars är det ju en meningslös regel. Och visst är det sådant här beteende från UM som gör att leverantörer känner att de måste begära överprövning?

Jag har suttit med bristfälliga kontaktuppgifter på referensuppdrag och försökt ringa runt till upptagna VD:ar och liknande. Jag har undrat hur mycket tid jag ska lägga på att någon annan inte orkar ge mig adekvat information för att jag kunna göra mitt jobb?

Så jag förstår deras vägran. Dessutom undrar jag varför man som anbudsgivare slänger in en osorterad bunt av referensuppdrag och överlåter till mig som upphandlare att försöka sortera ut vad som är vad? Frågor som ”Är det är uppdraget som avses över 5000 mottagare eller det med inriktning mot funktionsnedsatta? Varför framgår det inte när uppdraget utfördes, kanske jag kan gissa utifrån löptexten?” är inte ovanliga.

I början tänkte jag att komplettering är självklart, man vill ju ge alla en chans och få konkurrens. Men när kompletteringar ses som en öppning till överprövning, som förvånansvärt ofta ger resultat, har jag tänkt om.