I dag används i huvudsak två olika typer av vikt mellan pris och kvalitet relationsvikt och monetär vikt.
Relationsvikt
Vad betyder det att priset är värt 60 procent och kvaliteten 40 procent? Och när man skapar underlaget, hur gör man för att komma fram till att vikten ska vara 40 och inte 35 eller 60 procent? Har utfästelser om vikt någon inneboende mening? Betyder det något alls? Procent av vad?
Procentuell relationsvikt av pris och kvalitet fungerar inte på de sätt som man intuitivt kan tro. Metoden räknar helt enkelt inte ut det vi vill veta.
Jag menar att procentuell vikt mellan pris och kvalitet är en illusion. Det är en icke-fungerande jämförelse mellan olika anbud som till råga på allt inte räknar ut det vi vill veta.
Att metoden är felaktig kan man enklast se om vi vikar kvalitet över 50 procent. Om vi satsar allt på kvalitet i en upphandling och viktar kvalitet till 90 procent uppstår det märkliga saker.
I en sådan upphandling kan man uppnå 90 procent av resultatet med kvalitetsegenskaper och endast 10 procent för egenskapen pris. Om vi har två anbud där det ena har ett kvalitetsresultat som överstiger de andra anbudet med mer än 10 procent så kan detta anbud aldrig förlora, oavsett pris. Anbudet kan bokstavligt talat vara hur dyrt som helst.
Det beror på att den inbördes skillnaden mellan anbudens kvalitet är större än den skillnad på 10 procent som priset maximalt kan ge upphov till. När detta inträffar är priset värt 0 procent. För att man ska kunna hävda att vikt fungerar som en inställbar värdefördelare mellan pris och kvalitet måste det vara möjligt att höja priset i det vinnande anbud så mycket att det till slut förlorar vilket inte går med relationsvikt.
Procentuell relationsvikt av pris och kvalitet fungerar inte på de sätt som man intuitivt kan tro. Metoden räknar helt enkelt inte ut det vi vill veta och ska därför inte användas i utvärderingsmodeller.
Men även om den fungerade, varför skulle någon vilja använda metoden? Varför är det bra att bara räkna med en procentuell andel av priset när vi få betala hela priset? Varför är det bra att bara räkna med en viss andel av kvaliteten när vi kan utnyttja hela kvaliteten? Om man nu tycker att det är en bra metod, varför är det då ingen som använder den privat?
Monetär vikt
När man använder monetär vikt prissätter man kvalitet i stället för att poängsätta priset. Mervärden ger ett avdrag på priset alternativ ger avsaknaden av mervärde en uppräkning av priset.
I dag verkar det finnas en föreställning om att man kan ha en utvärderingsmodell som ger mer kvalitet än den man betalar för. Och visst, om man har lite tur kan det förekomma. Men det är precis lika troligt att utvärdering leder till att man får mindre kvalitet än den man betalar för.
Om vi övervärderar kvalitet, det vill säga tillskriver kvalitet ett högre avdrag än vad som är motiverat av marknadspriset, tillåter modellen överpriser i anbud som normalt sett skulle vara billigare.
Högt prissatt kvalitet är inte ett uttryck för att kvalitet är viktigt. Det är snarare ett uttryck för att vi inte vet vad vi håller på med.
När kvalitet ges ett högre värde än det faktiskt har inför vi en funktion i vår process som successivt trycker priset uppåt. Uppåt i den meningen att vi själva inför en marginal på marknadspriset så att leverantörer som inte kan eller är villiga att anpassa sig till marknadspriset tillåts delta i upphandlingen. Detta skadar på sikt konkurrensen och därmed även myndigheten.
Det är alltså fel att tro att högt prissatt kvalitet är ett uttryck för vi tycker att kvalitet är viktigt. Det är snarare ett uttryck för att vi inte riktigt vet vad vi håller på med.
Om vi undervärderar kvalitet och ger kvalitet ett lägre avdrag än vad som är motiverat av marknadspriset, ger modellen ingen ökad kvalitet då marknadspriset för denna kvalitet är högre än vad vi är beredd att betala.
Vi kan därför varken under- eller övervärdera kvalitet. Vi måste värdera kvalitet till sitt rätta marknadspris för att metoden ska fungera. Men om vi gör det är utvärdering inte meningsfullt. Om vi är beredd att betala marknadspriset för mervärdet och är i behov av det kan vi lika gärna kravställa det direkt i upphandlingen.
Det finns med andra ord inga gratisluncher och ingen metod för viktning som upphäver förhållandet mellan pris och kvalitet eller mellan kostnad och värde. Min slutsats blir därför den samma som tidigare. Vi måste återgå till upphandlingens grundläggande princip och sälla rätt fråga:
Vi ska köpa det här. Hur mycket kostar det?
Vill du bli bättre på att projektleda upphandlingar?
Jag håller med att det avgränsar mycket till frågan om vilka handlingar/information som anbudsgivare kan få för att granska upphandlingen. Min tanke att det inte…
Inför en reklamationsfrist före överprövningKommentar av Milena Prav på Inför en reklamationsfrist före överprövning